Spinnrocken & Korsnäströjan som ville hedra min mors 100 årsdag

Idag (dvs igår eftersom det hunnit bli ny dag) skulle min mor ha fyllt 100 år. Hon avled sommaren 1996. För att hedra hennes minne, återpublicerar jag nedan den runa jag skrev för Arbetarbladet o Vasabladet, då 1996, strax efter midsommar när hon visste jag var ledig och strax innan hon skulle fylla 85.

Innan jag mindes att det var mammas 100-årsdag, hände två ting som ville tala om det för mig:

Hillevi från Vörå i Österbotten blev min kompis på Ravelry efter att jag kommenterat hennes Korsnäströja. Mamma som var från Molpe, Korsnäs kyrkby, stickade/virkade en sådan till mig i början av 70-talet. Fast just tröjmodell, utan öppning fram. (bortskänkt, då den blev för liten till mig. Mamma spann inte, men vävde, sydde (var sömmerska i Vasa) och stickade.

Spinnrocken som nödvändigtvis ville bli min i onsdags lär komma från Vasa-trakten.  Det fick jag nyss veta av Ann på torsdagens on-line stickcafé. Helt fantastiskt.

Kjolen till mammas Korsnäsdräkt som hon vävde som 
19-åring är varje år min julkjol till svart jumper.

Mammas syjunta under 1940-50-talen. Den var spännande att följa via nyckelhålet till min o min
brors sovrum. Mamma, som här ser mkt allvarlig ut, sittande nr 2 från höger, var sällan allvarlig,
utan ofta full med olika spratt.

Här 1955 med väninnan som var hovmästare på en restaruarang - på
vår balkong i Vapenbrödrabyn, förstad till Vasa

Runan

"Hulda Viola Larsson född i Molpe, Korsnäs, Finland den 18 augusti 1911

avled stilla på Östangård i Älvkarleby den 26 juni 1996. Hon var dotter till

folkskolläraren Teodor Rosbäck och handarbetslärarinnan Hulda Maria och blev

änka efter redaktören Ernst Holm (1896-1957) samt chauffören och kommunal
-politikern Sigurd Larsson (1904-1978).

Efter folkskolan studerade hon vid folkhögskolan Breidablick i Korsnäs och

arbetade i affär i Helsingfors samt som kallskänka i Vasa. Under första äktenskapet

arbetade hon upp en egen syatelje, vilken hon vid makens bortgång utvidgade

med ännu en anställd. 1958 flyttade familjen till Älvkarleby. Där verkade Viola

vid Turisthotellet till pensioneringen, i början som kallskänka men ganska snart

som kokerska.

I hembyn var Viola Rosbäck ordförande i ungdomsföreningen där hon bl a

spelade amatörteater. I Vasa var Viola Holm aktiv i drygt ett decennium i 

sångarföreningen Brage som bl a turnerade i Sverige med folksångspelet 

Österbottniskt bondbröllop. I Älvkarleby var Viola Larsson verksam i 

Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Vardagshjältinnan Viola utspisade horder vid Turisten och vid utdragsbordet

därhemma under anhörigas ledigheter. Hon producerade mattor, gardiner, dukar,

raggsockar mm till släkt och vänner för generationer framåt. Hon ville vara närande,

inte ligga anhöriga eller det allmänna “till last”. 

Ännu för tre veckor sedan satt 84-åringen stickande eller virkande “från klockan 

sex på morronen” på sin strategiska utsiktspost i korridoren där hon iakttog och 

kommenterade livet på Östangård. Hon krävde inget för egen del, klagade inte 

över smärtor, tände  glimten i ögat eller stämde upp en sång om någon trodde 

hon hade ont, ville “klara sig själv” men tackade varmt för hjälp hon fick."

Viola i köket på Turisten med källarmästarns med källarmästarns dotter. 
Fotot nån gång i början av 1960-talet. 
Viola gick upp mycket i vikt under denna tid. 
Avsmakning av såser, sa hon. Hon gick ner igen som pensionär.

Dotter 10 o mor 45 på Sverigebesök till
moster/syster i Östhammar 1954.

Mor o jag flyttade till Älvkarleby 1958, två år efter min fars död. Här en artikel ur Ord & Bild som jag skrev som doktorand i filosofi, där jag exemplifierar begreppslighet med att ha bytt land som tonåring.

När jag ändå håller på att minnas, kan jag inte låta bli en bild av mormor o morfar.
Mormor som var ensambarn födde honom 17 barn, varav 14 nådde vuxen ålder.
Mamma som var tredjen yngst finns inte med på denna bild från 1923.
Flickorna längst fram är mormors o morfars barnbarn.