Gott Nytt Hantverksår!

Torirots  Selbuvott-or-not påbörjades i Ravelrys Hippocampus KAL (det är inte Torirot som är moderator)i gruppen Stranded den 26 december, som var det officiella startskottet. Ville få dem klara detta år, för att 2012 få börja med nya ting eller eg nygamla, dvs UFOs som fått vänta under julklappsstickande. Nästan alla mina vantar är nu bortskänkta. Dessa blev klara den 29:e, men jag vill behålla dem själv (mitt äldsta barnbarn gillade de gråblågula Hippocampus) och tänkte lyxa till med ett foder i angora, som går väldigt fort att sticka jämfört med yttervanten. Den ena blev klar igår. Den andra kommer jag att sticka på under kvällens Grevinnan och betjänten mm på TV. Innervanten stickas med färre maskor och utan ökning för tummen. Den blir ju mer elastisk då den bara har en tråd och det får inte bli för bylsigt i tummen t ex.

Första fodret påbörjat

Ena vanten med foder, andra påbörjad

Fodervanten utvikt

God jul kära besökare!

"the more the merrier" skrev sonen om fotot han tagit på ett av mina två barnbarn. I morgon får jag träffa Eira och se hennes skapelse.

Pyntat med o utan pärlor

Ska pynta fler, men först måste den ekologiska skinkan in i ugnen.
Skinkan är klar och jag har satt pärlor på tre till o plåtat med kameran som ger mer rättvisande färger. Bilden ovan är tagen med Ipad. Presenterna blir tre var till två. Har sju till att pynta.

Sista-minuten-skoj-Armringar

Hittade igår på Ravelry "A bevy of bangles" av Mag Kandis. Slog upp översättning av Bangles, tydligen en indisk typ av armringar. Var genast tvungen att prova något lätt efter alla vantar. Hur kul som helst! Gjorde sju igår och sex i morse. Bra stickning på bussen o framför TVn. Filtade dom tillsammans med kulörtvätten idag, dvs på 60 grader. Mönstret hittar du gratis via hennes sida på Ravelry. Det är ur en bok, Gifted: Lovely Little Things to Knit and Crochet
Som Preview till boken finns en video med Mag och armringarna från ett TV-program. Finns även på You-tube, så jag bäddar in den här:

Jag använde olika tjocka garner, ett Filpunto, Alpaline, som jag regnbågsfärgade i somras, Hjertegarns Natur uld, mångfärgat och lila, två olika Drops Eskimo och något tjockt rött. Stickor 5,5 till Alpaline och 7 till de tjockare. 7 maskor, 31 cm långa innan jag maskade av med tre stickor. Nu återstår för mig att pynta mina. Jag har ruggat dem lite för att få bort lite knögglighet av filtningen. Tror jag broderar och evt syr på pärlor o snurrar på lite garn. Får se!

Hippocampus klara

Den uppmärksamma hittar flera "misstag" på mina Hippocampus, men jag behåller dem själv, evt filtar jag dem lite lätt, de är ganska långa. Se föregående inlägg.

Hippocampus WIP och KAL

I fredags började jag med nästa vantpar, som jag kikat på länge: Torirots Hippocampus, som är ett gratismönster på Ravelry. Plockade fram mitt Evillagarn som legat ett bra tag i min stash. Blev lite besviken att färgen inte var lika grann som i Kauni, det garn Torirot använder. Dessutom har jag stickat andra mudden lite fel, så dessa vantar får bli till mig. Ska absolut göra ett par till.

Kollade i morse med min nya Ipad Torirots hemsida och upptäckte till min stora förtjusning att Hippocampus valts till en Mitten KAL (knit along) i en grupp, "Stranded" på Ravelry. Den börjar 26 december och man diskuterar just nu val av garn. I mönstret använde Torirot som sagt Kauni. Jag ser att hon tillåtit att man använder hennes bild, så här är de underbart vackra sjöhästvantarna i original.

I gruppdiskussionen kom frågan upp om man skulle välja just detta gratismönster eller hennes andra mer Selbu-liknande: "Selbuvott-or-not". Bägge kom med i samma KAL. Jag väljer kanske den istället. "or-not" syftar till en puristdiskussion i Norge om hur en äkta Selbuvante får se ut. Det får t ex inte förekomma djur eller blommor, inte ens renar, vilket jag trodde. Den som går med i gruppen kan se hennes hänvisningar till referenser i den intressanta diskussionen som svar på en undran från mig.

Rudolf-med-vän-vantar

Blev klar i förrgår med ytterligare ett par vantar i två färgställningar Novitas Puro som bottenfärg: vågor och skog. Kontrastgarn: Drops Nepal i ljusgrågrönt. Stjärnan och renen/älgen var hämtade som mönsterelement från Selbustrikk som jag fick för någon vecka sedan av Carina Dencker. Kunde inte följa ett vantmönster eftersom de använder Rauma finull eller Rauma gammelserie som är betydligt tunnare än Puro och Nepal. Nepal var lite väl tjockt. Använde Lima, som är bättre, till de glada renarna. Men de händer som ska få dessa är rätt stor, tror jag. Har ruggat dem, främst på insidan, binder långa frotteringar, men även utsidan fick lite av min rotfruktsborste. Lite som Lovikka, blir väldigt gosigt och skyddar än bättre mot blåst.
Det finns bara en Rudolf, sa nån på Facebooks sticklista i tisdags, därför fick bara en av djuren röd mule. Gillar inte mottagaren det är den lätt att ta bort - broderad som den är.

Den är Rudolf som vänder sig bort här

Plåtad med min nya Ipad för Luciadagens on-line stick-café

Glada renar i gryning

Klar med ett par vantar till i Novitas Puro, färg gryning och Filipunto: Alpaline, syrafärgat i somras. Mönstret på renarna kommer ursprungligen från Anne Ruttens Fornicating reindeer chart på Ravelry. Men jag fann dem på nätet nån annan stans. Om det funnits mer garn av färgen gryning att köpa hos Tiinas garn, hade jag gjort en mössa oxå.

Selbu light

I måndags började jag på nya vantar, men denna gång i mina tjockare favoritgarner Novitas Puro (färgen plommonträd) och Drops Lima (i puderrosa) eftersom jag är så förtjust i mjukheten, värmen o tätheten i mina rutiga purovantar. Lima blir jag oxå mer o mer förtjust i och det är ju ingen nackdel att det går att få till bra pris just nu. Jag la upp 44 maskor och stickade två lettiska flätor med lite mönster emellan tills jag av Carina Dencker fick mitt åtrådda häfte Selbustrikk. Där hittade jag ett barnmönster med 50 maskor  i själva vantkroppen, vilket jag tänkte kunde bli lagom, med utgångspunkt från de rutiga som bara hade 48, lite väl lite. Kunde nog ha varit 52-4. Men de passar mig precis. Men hade blivit för korta om jag inte lagt till ytterligare en blomma. Nu blev det en lång mudd och det gillar jag oxå. Dessutom förenklade jag tummen och körde upplockad tumme över 11 maskor. Finliret får ske när jag gör nästa, riktiga, Selbuvante med Ramua finullgarn eller gammelserie. De här gick snabbt o jag gillar som sagt mjukheten.

Teststickat Torirots vantar

Förra söndagen hade jag tur som fick lov att teststicka, All I want for Christmas av Torirot. Blev klar igår. Det tog m a o en vecka. Såg nu att hon publicerade mönstret i lördags. Det fanns fler teststickare. Det var ett välskrivet mönster på norska. Men jag är ännu inte så van att sticka mer komplexa mönster typ Selbu. Det var roligt utmanande även om jag fick sticka baklänges ett antal gånger. Men jag är nöjd med resultatet. Hade köpt ett nystan Rauma finullgarn hos Tummelisa garn och ett hg dalablått tvåtrådigt garn i samma tjocklek på loppis. Färgade en snutt av Raumagarnet till ljusblått och tog lite brunmelerat Jitterbug till mudden.

Mössa till vantarna

Jag ville sticka en mössa till prinsesstårtevantarna, en med öronlappar i angora. Jag stickade den uppifrån o ner som med Thorpe-mössan. Men det var svårt att se när den var lagom stor, dvs den blev alltför stor innan jag slutade öka. Men jag stickade ändå på angorakanten ungefär som på Thorpe-mössan i Puro + en virkad uddkant längs ned. Sen våtfiltade jag det hela för hand. Angoran krympte inte, det garnet var tunnare och troligen ok. När mössan hade vad jag trodde rätt form o storlek fick den gå en skölj- o centrifugomgång i tvättmaskinen. När den torkat, vek jag upp uddkanten längs fram, näste fast den vid mössan och virkade en dubbel kant till hela kanten på insidan i fasta maskor. Flätade knytband av det sista jag hade av angoran.  Färgen blev lite gulare av filtandet.

När Eira kom på Adventsbesök igår, fick hon setet, istället för i julklapp. Visste inte om det passade. Men både vantar o mössa passade precis. T-shirten som skymtar bakom vantarna "målade" hon förra gången hon var hos farmorulla.

Korsnäströjan over there

Så, nu får Korsnäströjan som min mor virkade o stickade till mig 1972 klä omslaget inte bara till den nya tjocka bok om Knitting around the world som jag köpte för ett tag sedan, utan även tredje numret i en ny tidskrift: Knitting traditions. Inte att undra på att flera amerikanskor ville ha min tröja när jag var i Minneapolis vintern och våren 1988! Kollade innehållet. Korsnäströjemönstret har jag ju på svenska. Men hela numret såg intressant ut. Billigt. Men frakten på nästan 12 dollar hejdade mig. Hittade en digital utgåva, som jag nu köpt o laddat ned för ca 54 kr.  Skulle bra gärna vilja ha de två första numren av tidskriften oxå när jag ser hur mycket jag använder detta nummer. 

Uppdatering 1) Här en länk till Korsnäs hembygdsförening där man skyltar med tröjan.  Man kan även köpa mönster, färdiga, mindre alster och Gretel Dalbergs bok Korsnäströjan förr och nu därifrån. Och här i Österbottens museums textilsamling - i Vasa, min födelseort. Här en bild från Hantverksbutiken Loftet i Vasa. Här en annan. Där köpte jag nån gång på 80-talet ett häfte: Korsnäströjan med mönster på tröjan på svenska o finska, utgivet av Marketta Luutonen, Gunnar Bäckman och med översättning av Ingeborg Haldin. 
Från Loftets hemsida: "Föreningen Österbottens hantverk rf gav ut på 90-års dagen boken "Färg och flärd med virkat". Boken innehåller bl.a Korsnäströjans arbetsbeskrivning på finska, svenska och engelska. Förutom små historier innehåller även boken även variationer på tröjor, flerfärgsvirkade muddar och beskrivningar till vantar och påsar." Dvs boken: Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman, Gunnar Bäckman: Färg och flärd, Koreaa virkkaamalla, Decorative crocheting. Österbottens hantverk rf, 72 s. 
I Susanne Pagoldhs bok: Stickat från Norden, 1987, står det mer om Korsnäströjan på sidorna 76-80 än i den nya amerikanska boken Knitting around the world. Men i tidskriften jag laddade hem igår gav  berättelsen något mer, men kanske inte mer än i Gretel Dahlbergs bok som jag fått lust att i vart fall titta i.
Hillevi i Finland har gjort den som kofta. Marika Holmblad, med användarnamnet stickigt på Ravelry har inspirerats av Korsnäströjan i vantar och en liten väska som heter Molpe. Molpe ingår i Korsnäs kyrkby och det var Molpe som min mor kom ifrån och mormor o morfar flyttade till. Uppenbart har Marika även börjat virka på en Korsnäströja, enligt vad som framgår av hennes blogg Stickigt. 
Kommer nog att göra mig en ny tröja. Den gamla krympte - eller rättare sagt var det jag som blev för stor till den. Om jag inte klarar av virkningen, funderar jag på att sticka även de virkade partierna. Mamma sa, när hon gjorde tröjan till mig att bara ättlingar till Korsnäsbor fick bära den. Hon skulle nog tycka det var helgerån att jag modifierade den. Men har den kunnat får resa "over there" så ska man väl kunna använda tröjan som inspiration att bygga vidare på - eller???
Uppdatering 2) Ravelry har en grupp som bl a ägnar sig åt Korsnäs-virkat. Och en vän på Facebook upplyste mig om en bok till, som hon äger och som jag måste kolla upp: "Anna-Maija Bäckman & Marketta Luutonen. Fem tröjor finns beskrivna: 2 från Pörtom, 2 från Vörå, och så den från Korsnäs, på bilden buren av en ung man."  Vill även kolla Marketta Luutonens doktorsavhandling från 1997 som omnämns på sidan från Österbottens museums textilsamling
Och från början var den ju en fästmansgåva, dvs ämnad för män. Så här skriver man på Korsnäs hembygdsförenings hemsida om tröjan: 
"Korsnäströjan är en speciell tröja som tillverkades och nyttjades i Korsnäs under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet, har under de senaste 15 åren upplevt en verklig renässans. Det är en unik tröja, framför allt för att det i den förekommer både virkande och stickande bårder i granna  färger. Detta förekommer inte i någon annan känd tröja. Ursprungligen användes tröjan mest av män som fest- och fintröja. Tröjan tillverkades i gårdarna under ledning av kunniga mästare, som var kvinnor. De stickande delarna av tröjan stickades ofta av tre kvinnor samtidigt." Min nya tidskrift har bilder på tre stickande kvinnor. Dessa bilder kan man även hitta på denna, troligen amerikanska sida där man med kameran uppenbart besökt relevanta ställen i både Korsnäs och Vasa. Här en länk om arbeten ur Österbottens museum från en sida om textil samarbete över Kvarken.
Hittade referens på Luutonens avhandling, givetvis på finska: Luutonen, M. (1997). Kansanomainen tuote merkityksenkantajana: Tutkimus suomalaisesta villapaidasta. (Rustic Product as a Conveyor of Meaning: The Study of Finnish Pullover) Helsingin Yliopisto (Finland). ProQuest Dissertations and Theses, 270 p. Tyvärr är min finska barnets talade (mer än 50 år sen), inte skrivna. Det bör väl finnas ett abstract på engelska? Men jag kunde även ladda ned en artikel av henne hand: New Craft Policy in Finland, via vilken jag sedan fann fler referenser till texter av henne. T ex artikeln Handmade memories med bild av bl a Korsnäströjan. Nu får jag sluta innan detta blir för långt. Men jag har gjort jättefina fynd. Kommer sen, på något sätt.
Korsnäs är tydligen satt på kartan, så pass att mönster från tröjan nu får symbolisera orten. Kolla in fisken på Korsnäs kommuns hemsida!

Prinsesstårtevantar

På det trevliga stickcaféet hos Lohrs pocket i lördags köpte jag äntligen Tant Koftas mönster på Kofta uppifrån och ner och till Vantar som en prinsesstårta. Men jag lyckades för en gångs skull avhålla mig från att köpa av hennes fina garner. Har ju rätt mycket själv.

Blev klar i måndags med ett par små vantar. Det naturvita fanns i hyllorna, Kinna textils Uwe-garn, tretrådigt ullgarn. Naturligtvis inte lika mjukt som jag antar att Heaven's hand är, som Tant Kofta hade i sitt kit. Men det har exakt samma tjocklek: tretrådigt ullgarn 200 m/100 gram. En del hade jag, färgat grönt i somras. Fodrade dem med en innervantar i angora. Rosa garn till rosen fanns inte i rätt marsipanfärg eller tjocklek. Så i morse färgade jag snabbt lite grann av det naturfärgade i cerise-rosa syrafärg och slängde även i en loppis-rest som hade samma tjocklek för att suga upp all färg. Den sista blev ljusare och mest marsipanlik. Fick även införskaffa knapphålsresår. Så under kvällens finstämda film The Straight story, blev vantarna helt klara.

Brevlådeglädje

Igår kom en bok och idag en tidskrift. Boken: 200 Fair Isle designs av Mary Jane Mucklestone har jag bara hunnit bläddra i. Där finns många mönsterelement att hämta för egna kompositioner. Kombinerat med Alice Starmores liknande bok med flera diagram som kom för någon vecka sedan borde det gå att göra något eget. Det tjocka hemslöjdsnumret med temat Skinn ligger på nattduksbordet för kvällsläsning.

Rutiga Puro-vantar

Jag undrade i förra inlägget om mina resterande 31 gram av färgställning Skymning i Purogarnet skulle räcka som kontrastgarn i ett par vantar. Jag delade det i två små nystan på 15 resp 16 gram och valde ett ljuslila garn att fylla på med. Tyvärr låg färgerna i de två färgställningarna (huvudfärg: Plommonträd) väldigt nära varann intill mudden. Kunde ha planerat bättre med huvudgarnet. La upp 44 maskor eftersom de enfärgade hade 48 och känns lite väl stora till mig. Men jag räknade ju inte med att flerfärgsstickning drar ihop det hela. De var löjligt smala när de var klara. Men med blockning blev de perfekta på min rätt smala hand. De är redan mina favoritvantar. Purogarnet är så mjukt. Stickar dessutom med ganska tunna fyrkantiga stickor: 3,5. Det gör att vantarna är härligt täta. Det blåser inte igenom.

Puro öronlappsmössa

En modifierad variant av Kirsten Kapurs Thorpe. Hon använde betydligt tjockare garn, jag mitt älskade Puro från Tiinas garn. Ett nystan och lite till av Plommonträd och bara 20 gram av mitt sista nystan av Skymning. Räcker månne de 31 gram jag har kvar till kontrastfärg i ett par vantar? Ska testa när jag går på stickcafé hos Lohrs Pocket idag. Jag fick öka maskantalet till slutliga 96 istf 80 som största storleken i mönstret hade. Mössan stickas uppifrån o ner. Fick modifiera diagrammet lite och gjorde även om ränder till rutor. Men med det rätstickade, virkningen o flätorna följde jag mönstret som är gratis. Fick använda lite korsmultiplikation för att räkna ut avmaskningar o öronlappar: avmaskade 36 maskor fram och 20 maskor bak, när så var dags. Stickade 6 ribbor innan avmaskningen fram, totalt 13 ribbor för öronlapparna.

Ett lättfiltat gäng

Lättfiltade i samma maskin: 30 grader ekotvätt med ulltvättmedel.

Dessa var väldigt långa, nu passar det perfekt o är fint luddiga

Dessa var oxå stora, Nu passar de fint, känns tätare o varmare

Mössan passar nu mitt huvud:

Den här rosa-lila Kurbits-mössan är jag inte nöjd med, men det var jag inte från början. Nu är mönstret nästan utplånat och den blev ganska liten, men med töjning så passar den mitt huvud utan att sitta för tajt.

Starkt modifierad kurbitsmössa

 Det var kul att sticka i mitt regnbågsgarn. Så när den galna, glada mössan var klar igår började jag på en annan med samma garn, men med Lima i vitt från Drops - som verkar ha samma tjocklek som Puro. Tänkte att jag kunde testa med 4 istf sex mönsteromgångar av Karins Kurbitsmössa. Givetvis skulle jag tvingas modifiera höjden oxå. Sagt o gjort, på Kyrkbybibliotekets stick-café i går började jag med resåren, fortsatte till ganska sent hemma och blev klar till TV1s morgonsoffa. Den är väl så där i stympningen av mönstret upptill och en rejält stor mössa med baskerstuk. Så jag stickade först en I-cord runt resåren för att hålla in lite. Och sen stoppade jag den i tvättmaskin på 30 grader vanlig tvätt. Just nu tjuter maskinen att den är klar. Ska bli spännade att se om jag förstört alltihop.

Glad galen flät- och regnbågsmössa

Istället för att sticka nr två av rest-muddarna, fick jag för mig att testa annat garn i samma tjocklek, Alpalines Filipunto som jag i somras dels regnbågsfärgade, dels färgade i olika singelfärger eller lätt melerade. Ett billigt garn köpt via garntjänst någon gång 2005. Gjorde en ganska färggalen flätmössa, typ de jag gjorde i Puro mm förra vintern.
Stickade först en fläta, med tre extra maskor på ena sidan och två på den andra (dessa stickades räta varje varv) tills den passade runt huvudet. Sydde ihop med maskstygn. Hade börjat remsan med maskor upplockade från en virkad luftmaskelängd.  Plockade upp 120 (jämnt delbart med 10) maskor från remsan med två räta maskor. Stickade flätor över sex av maskorna i regnbågsgarnet och aviga maskor över fyra i det turkosa garnet tills det var dags att minska. Minskade först vartannat el vart tredje varv (känner efter) i det turkosa partiet, sedan i flätpartiet osv..
Den drog ihop sig ganska mycket eftersom jag inte höll tråden bakom tillräckligt lös. Men det gick att töja. Och den sitter perfekt runt huvudet. Gillar faktiskt den buckliga effekten hos mellanpartierna.