Selbu light

I måndags började jag på nya vantar, men denna gång i mina tjockare favoritgarner Novitas Puro (färgen plommonträd) och Drops Lima (i puderrosa) eftersom jag är så förtjust i mjukheten, värmen o tätheten i mina rutiga purovantar. Lima blir jag oxå mer o mer förtjust i och det är ju ingen nackdel att det går att få till bra pris just nu. Jag la upp 44 maskor och stickade två lettiska flätor med lite mönster emellan tills jag av Carina Dencker fick mitt åtrådda häfte Selbustrikk. Där hittade jag ett barnmönster med 50 maskor  i själva vantkroppen, vilket jag tänkte kunde bli lagom, med utgångspunkt från de rutiga som bara hade 48, lite väl lite. Kunde nog ha varit 52-4. Men de passar mig precis. Men hade blivit för korta om jag inte lagt till ytterligare en blomma. Nu blev det en lång mudd och det gillar jag oxå. Dessutom förenklade jag tummen och körde upplockad tumme över 11 maskor. Finliret får ske när jag gör nästa, riktiga, Selbuvante med Ramua finullgarn eller gammelserie. De här gick snabbt o jag gillar som sagt mjukheten.