UFOt äntligen klart

 UFOt som igångsattes hösten 1988 (tror jag) är klar. Garnet som heter Promenade var inköpt i 200 gramshärvor i en butik som lades ned i Alingsås. Västen gick i ide strax efter jag stickat klart upp till ärmhålen + bakstycket. Möjligen kom det en intensiv skrivperiod (på mitt avhandlande) emellan. Den låg där länge i stickkorgen och titta anklagande på mig. Mina stickperioder har varvats med nästa helt stickfria under några år i taget. Mönstret, ett sådant där köpemönster i A-5-format försvann utan att jag är medveten om hur.

Var gång jag tog upp västen konstaterade jag att det inte var mycket kvar, men det krävdes ork för att klura ut hur jag skulle fortsätta på fri hand. När Lisa tog temat UFO på FB i januari plockade jag fram den igen och beslöt att nu SKULLE den bli klar.

Det tog tre kvällar. Men det var väldans så djupt urringad den är! Och den var rymlig, i alla fall upptill. Så jag lättfiltade den på 30 grader syntet-, inte ulltvätt. Då gick den att forma som jag ville.

Visste inte heller hur knäppningen eller ärmhålen var tänkta, men Tiina på On-line-caféet föreslog tränsar och fläta som i framkanten runt ärmhålen. Eftersom den redan var så stor upptill, blev det bara en rad med fasta, virkade maskor runt ärmhålen. Hittade fina bronsfärgade knappar med renar på blå botten i min blå-knappar-ask. Gjorde först tre tränsar o knappar, men det blev för mycket glapp emellan, då magen inte slimmar in där den borde. Så det blev två till.

Mats har fått vänta på västen i älsklingsfärgen i 23 år. Dessemellan har han fått flera tröjor o cardigans, tre i Wålstedts garn. Men då han idag klädde sig i blågrårutig skjorta o västen, för besök hos den unga, söta, kvinnliga tandteknikern, fick han komplimanger. Det var väl värt att vänta på?