5 februari 2006

Taggad av Mia och Heidi

Mia taggade mig som det tydligen heter när man ställer en rad frågor som ska gå vidare i ngn slags stafett den 23 januari med frågan: Varför stickar du? Och Heidi taggade mig den 26 januari med åtta fyra-frågor till. Jag är givetvis smickrad & ska försöka svara innan arbetsveckan bryter in på nytt.
Först Mias fråga: Varför stickar du? Jag svarar genom att beskriva fyra perioder. Jag har varit periodstickare.
At 7 in Vasa, Finland
Vindögd 7-åring i Vasa. Har inte många bilder på mig.
1. Jag började sticka hos min moster i Petalax i Österbotten för att hon hade så många skojiga restgarner i olika granna färger och för att hon hade tålamod att lära mig när jag var ca 7 år. Det var roligare än skolans gråblå ruttäcke till dockan. Mamma hade inte tiden. Jag lärde mig dock ungefär på samma egensinniga sätt som jag lärde mig skriva - på mitt eget sätt (textning istf skrivstil). Jag tyckte avigmaskorna var krångliga och snurrade inte så mycket som man skulle. Har med Annie Modesitt fått i höstas fått lära mig att det är helt OK att sticka så - att det kallas "kontintental stickning". Där ser man, jag som skämts så över min lättja.
Moster Hildur från Petalax när hon fyllde 50 någon gång i mitten av 50-talet. Hon lärde mig sticka.
2. Men jag fick inte flyt och verklig lust i stickandet förrän när jag var mellan 14 och 16 år och min mor och jag hade flyttat till Älvkarleby i Uppland. Jag köpte billigt ljusgrått ullgarn garn på Epa i Gävle och stickade mig stolt min första olle. Till jularna då i slutet av 50- och början av 60-talet stickade jag barnkläder till min nya "styvsysters" tre barn - ofta i tunt garn - jätteroligt. Dessutom virkade jag mössor till alla som ville ha.
Sweden at 14 in 1958, detail
Första sommaren i Sverige 1958. Nyss fyllda 14. Smörgåsnissa o parkservitris på Turisthotellet i Älvkarleby. Inkomst: Dricks som räckte till ciggar.
15 - after 1.st year in Sweden
1959. Mor som var både kokerska o sömmerska hade sytt min egendesignade Brigitte Bardot-klänning, gul- o vit randig med brodyr, i hals och i en glipa nertill på den helknäppta klänningen. Andras var rosarutiga med brodyr på ärmar och volanger (vad jag minns). Ville vara lite egen men ändå följa modet.
I think I was 16
1960, tredje året i flickskolan i Gävle
3. Den grå Epagarnströjan har jag fortfarande kvar. Kunde bära den ännu för 25 år sedan när jag var 20 kilo lättare än nu. Färgade den så den blev grårosa och stickade till nya muddar och ett runt ok med olika rosa garnrester. Detta var under den tid min tredje stickperiod inföll. Nu kombinerade jag kvinnokamp med hønsestrik och stickade massor i bomull o ull i glada färger Har knappt något sparat, utom en Inkamössa i någon slags fuskbohusstickning i ett ljuvligt Bohousstickningsliknande billigt garn. Det fanns en matchande halsduk och vantar till. Minns att jag stickade på halsduken när jag gick på bibliotekshögkolan under en bussreseutflykt till bibliotek i Bohuslän. Men mellan dessa två perioder, från det att sönerna var nyfödda till deras tonår sydde jag mest, nästan allt familjen hade, från kalsonger med Y-front till yllekappor - ofta av stuvbitar. Jag kunde inte förså att folk inte sydde själva.
inca hat
Inkamössa i dåvarande Bohusstickningsgarn
En annan utflykt med bibliotekshögskolan 1978 - till Köpenhamn. Vandrarhem i Malmö. Vi fick använda de kärl vi hade. 
From Hönsestrik
Ur Hönsestik, ett sätt att sticka fritt. Har bara kvar lite grann som hamnat på en mudd.
4. Min fjärde stickperiod sammanföll med att: Kaffe Fasset dök upp och varade tills det att garnaffärer las ned i slutet på 80-talet och jag hamstrade massor med "billigt garn". Nu blev det tjocka, färgsprakande, tröjor till min nye make, mina väninnor, mina vuxna söner, deras flickvänner och ett o annat egendesignat plagg till mig själv Jag förberedde mig även mot slutet av denna period för förväntad arbetslöshet efter disputationen. Jag gick en rolig stickmaskinskurs sommaren 1989 på Hemslöjdens gård vid Insjön i dalarna, köpte garn hos Wålstedts och Östergörlands ullspinneri när maken kom och hämtade mig från kursen. Jag gav mig löftet att få köpa en stickmaskin kopplad till dator först när jag var arbetslös. Nu fick jag en fyraårig post doc i Umeå (dit jag pendlade i 1.5 år) direkt efter disputationen och stickandet kom av sig ända till julen 2003 då jag började tro att jag inte skulle få den fasta professur som jag varit gäst på sedan 2000. Jag upptäckte sticklistan, alla bloggar, mönster och fantastiska garner som tillkommit under mellantiden, t ex självmönstrande stumpgarn. Och sommaren 2004 började jag färga garner i mitt gamla lager. Som nu säkert vuxit till dubbla storleken. Trodde faktiskt att jag skulle ta tidig pension och få ägna mig åt stickande och färgande.
Inachart
Mönster på oket till en slags norsketröja till Ina
Knitted 1989
Wålstedtsgarn + restgarner. 1988? Ofta två trådar som byttes ut efterhand. Bortskänkt.
old sweater
Stickad 1988. Det blå garnet är färgat med syrafärg från färgkraft och genom att binda om härvorna här o där för snöeffekt. Bomullsgarn på insidan i halsen. Maken har övertagit den. Stor.
old tunic
Kaffe Fasset-inspirerad tunika i bomull/linne stickad 1990. Använder den ännu, gärna med polo inunder.
Jag märker när jag svarar på varför jag stickar, att färger spelar stor roll. Färg har alltid gjort mig glad. Tror det är ett arv från min barndom i Molpe som hör till Korsnäs kyrkby i Österbotten. Min mor stickade mig en Korsnäströja på 70-talet - bortskänkt till en av sönernas flickvänner, när mina kilon fr o m 90-talets mitt började lägga sig kring midja mm.
Det blir nog ingen stickmaskin, ögonen! Dessutom kan man inte bära med sig en maskin så lätt som en handstickning. Sömnad har oxå haft mig i sitt våld. Nu får jag ont i ryggen när jag sitter o syr en längre stund. Ska kolla igenom tyglagret i uteboden i sommar.
Så till Heidis åtta fyrafrågor:
Fyra jobb jag haft i mitt liv: Laboratorieassistent på Papyrus och Galon, utredningsassistent på försäkringskassan, biblioteksassistent på biomedicinska biblioteket i Gbg, akademiker i Gbg o Umeå (doktorand, forskningsassistent, forskarassistent, forskare, lektor, professor)
Fyra filmer jag kan se om och om igen: Det är sällan jag vill se om en film
Fyra platser jag bott på: Vasa, Älvkarleby, Göteborg (Frölunda, Landala, Johanneberg, Majorna), Alingsås
Fyra Tv-serier jag älskar att titta på: Morse, Six feet under, Forythesagan (första omgången), Glennboogle
Fyra platser jag varit på semester: Provence, Grekland, Varbergs kurort, Irland
Fyra websites jag besöker dagligen: Google, GUB, genusvetenskap, Barbros stickning
Favoritmat: dillkött, fiskgratin, vilt, rostade grönsaker
Fyra bloggar jag kommer att tagga: Barbros stickning, Life de Luxe, Ilsefin, Mitz knitz

2 kommentarer:

  1. Jättespännande läsning, Ulla! Tack för att du tog dig tid. Jag undrar: är hönsestrik ett begrepp eller bara en bok?

    SvaraRadera
  2. Mia
    Det är både ett begrepp för en hel rörelse som utgick från dansk kvinnorörelse som var gräsrotbaserad (basgrupper som bl a ägnade sig åt s.k. "medvetandehöjning" på kvinnoläger o dyl) och titel på den bok som spred ordet och företeelsen till Sverige t ex. Man (även ett fåtal män) stickade överallt – det var en motståndshandling att sticka, att vara kreativ, att ta vara på kvinnokultur, att gå emot kapitalistisk köp-, slit- och slängmentalitet mm — och att dessutom sticka fritt. Man letade gärna fram korsstygnsmönster eller ritade själv (kvinnomärken, häxor) och stickade dem i rader ovanpå varann. Män som gick i såna hemstickade slipovrar blev gärna retade för att vara proffsmjukisar, velourmän o dyl.

    Läs gärna om manliga förskollärares protester mot beteckningen velournissar i Marie Nordbergs avhandling:Jämställdhetens spjutspetsar (2005). Göteborg: Arkipelag

    SvaraRadera