För några år sedan satt jag fast i sockträsket och min socklåda är fylld till brädden med sockar och har säkert skänkt bort lika många par. Nu i vinter verkar tumvanten ha fått mig i sitt våld. Kan inte sluta fastän våren nog är här. Det är så kul att använda små mängder restgarner till granna vantar. Och det turkiska sockmönstret är så lättstickat, vilket inte hindrar att jag ändå stickar fel, som i de tjockare turkiska vantarna i Novitas Puro, stickade på rester av två färgställningar: Skog och Sommaräng.
Här la jag bara upp 52 maskor, jämfört med 56 på de tvåtrådiga och minskade lite på taggraden på framsidan som omgärdar snirklorna och 2 maskor på handflatesidan.
Du hittar säkert felet på vanten till höger. Det dramatiska färgbytet på den vänstra vanten kom faktiskt av att Puro var skarvat så och jag hade inte tillräckliga rester för att få en mjukare övergång. Nåja, dessa vantar var ett snabbt mellan- och vilosticke.
Efter dessa tänkte jag att det fick räcka med vantar för i vår. Men så måste jag snabbt få ett bussticke igår em o plockade fram mina lådor med tvåtrådiga garnrester igen och Johannes Ittens färgstjärna (se föregående inlägg) för att komponera en ny färgglad palett. Fick med mig fyra nystan och stickor och stickade en mudd ToR på bussar o vagnar till Ale återvinningscentral. Vi har ingen bil och att slänga gamla brödrostar o trasiga adventsstakar är inte lätt i modernt boende.
Alltså blir det ett par turkiska vantar till i tvåtrådigt, icke-superwashigt ullgarn, som är det optimala för vantar. Men en Chullo får det inte bli. Måste bli klar med koftan jag lovat sticka. Här är i alla fall paletten och den första vanten. Måste få in lite mer gult o ljusare grönt i den, tänker jag mig, innan jag maskar av. Har två snirklor på mig. Sen ska den väl sluta med lite vinrött - eller?
Så väldigt fina vantar! Jag är så imponerad av att man kan sticka med så mycket mönster och så tunt garn. Och då menar jag ETT par :-)
SvaraRadera