Turkiska vantar och Chullo

För ett tag sen började jag på en akvarellkurs på Allégården, som är till för pensionärer i Göteborg. När ledaren nämnde Goethes och Ittens färgläror, plockade jag fram Johannes Ittens Colour star som jag köpt för några år sedan på Amazon.  (Tillägg: 1 mars: Ser att den fortfarande finns på Bokus och Adlibris). För en-och-en-halv vecka sen lekte jag med den och testade att plocka fram restgarner i en vad jag själv tyckte rätt djärv palett:

Hittade ett lämpligt turkiskt mönster, Ram's Horn socks  i Knitting Traditions, winter 2010 som jag äger digitalt. Men tyckte väl att diagrammet var lite konstigt kort, men märkte det egentligen inte förrän jag hunnit en bit bortom tummen. Hittade senare errata via Ravelry hos Interweave. Så jag var inte bara ouppmärksam. 

När jag ändå stickade om, konstruerade jag även om mönstret, gjorde ett noggrannt sådant med hjälp av programmet excel och gjorde en infälld tumme på handflatesidan, den jag tycker är snyggast, som på Selbuvantar och flera andra traditionella vantar. Kommer att göra halvvanten som blev över till ett Iphonefodral, med plats för hörlurarna i tummen.

Till vänster det "rätta" mönstret, till höger, det ouppmärksamma.

Sedan konstrureade jag på excel ett mönster för en latinamerikansk Chullo, men med det turksika sockmönstret över 150 maskor. I torsdags var den långa chullokroppen klar och det var dags att konstruera öronlappar enligt inspiration från google-sök på Chullo, earflaps
Efter tre försök blev jag nöjd, så igår kväll kunde jag sy på öronlapparna, fästa trådar och göra tofsar. De kunde nog göras lite snyggare. Man ska inte titta på kommissarie Lynely samtidigt.

Chullon passar även mitt huvud bra, men lite ovanligt med så lång mössa, men jag gillar den ändå starkt. Och både den o vantarna var väldigt roliga att sticka.