Korsnäströjan over there

Så, nu får Korsnäströjan som min mor virkade o stickade till mig 1972 klä omslaget inte bara till den nya tjocka bok om Knitting around the world som jag köpte för ett tag sedan, utan även tredje numret i en ny tidskrift: Knitting traditions. Inte att undra på att flera amerikanskor ville ha min tröja när jag var i Minneapolis vintern och våren 1988! Kollade innehållet. Korsnäströjemönstret har jag ju på svenska. Men hela numret såg intressant ut. Billigt. Men frakten på nästan 12 dollar hejdade mig. Hittade en digital utgåva, som jag nu köpt o laddat ned för ca 54 kr.  Skulle bra gärna vilja ha de två första numren av tidskriften oxå när jag ser hur mycket jag använder detta nummer. 

Uppdatering 1) Här en länk till Korsnäs hembygdsförening där man skyltar med tröjan.  Man kan även köpa mönster, färdiga, mindre alster och Gretel Dalbergs bok Korsnäströjan förr och nu därifrån. Och här i Österbottens museums textilsamling - i Vasa, min födelseort. Här en bild från Hantverksbutiken Loftet i Vasa. Här en annan. Där köpte jag nån gång på 80-talet ett häfte: Korsnäströjan med mönster på tröjan på svenska o finska, utgivet av Marketta Luutonen, Gunnar Bäckman och med översättning av Ingeborg Haldin. 
Från Loftets hemsida: "Föreningen Österbottens hantverk rf gav ut på 90-års dagen boken "Färg och flärd med virkat". Boken innehåller bl.a Korsnäströjans arbetsbeskrivning på finska, svenska och engelska. Förutom små historier innehåller även boken även variationer på tröjor, flerfärgsvirkade muddar och beskrivningar till vantar och påsar." Dvs boken: Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman, Gunnar Bäckman: Färg och flärd, Koreaa virkkaamalla, Decorative crocheting. Österbottens hantverk rf, 72 s. 
I Susanne Pagoldhs bok: Stickat från Norden, 1987, står det mer om Korsnäströjan på sidorna 76-80 än i den nya amerikanska boken Knitting around the world. Men i tidskriften jag laddade hem igår gav  berättelsen något mer, men kanske inte mer än i Gretel Dahlbergs bok som jag fått lust att i vart fall titta i.
Hillevi i Finland har gjort den som kofta. Marika Holmblad, med användarnamnet stickigt på Ravelry har inspirerats av Korsnäströjan i vantar och en liten väska som heter Molpe. Molpe ingår i Korsnäs kyrkby och det var Molpe som min mor kom ifrån och mormor o morfar flyttade till. Uppenbart har Marika även börjat virka på en Korsnäströja, enligt vad som framgår av hennes blogg Stickigt. 
Kommer nog att göra mig en ny tröja. Den gamla krympte - eller rättare sagt var det jag som blev för stor till den. Om jag inte klarar av virkningen, funderar jag på att sticka även de virkade partierna. Mamma sa, när hon gjorde tröjan till mig att bara ättlingar till Korsnäsbor fick bära den. Hon skulle nog tycka det var helgerån att jag modifierade den. Men har den kunnat får resa "over there" så ska man väl kunna använda tröjan som inspiration att bygga vidare på - eller???
Uppdatering 2) Ravelry har en grupp som bl a ägnar sig åt Korsnäs-virkat. Och en vän på Facebook upplyste mig om en bok till, som hon äger och som jag måste kolla upp: "Anna-Maija Bäckman & Marketta Luutonen. Fem tröjor finns beskrivna: 2 från Pörtom, 2 från Vörå, och så den från Korsnäs, på bilden buren av en ung man."  Vill även kolla Marketta Luutonens doktorsavhandling från 1997 som omnämns på sidan från Österbottens museums textilsamling
Och från början var den ju en fästmansgåva, dvs ämnad för män. Så här skriver man på Korsnäs hembygdsförenings hemsida om tröjan: 
"Korsnäströjan är en speciell tröja som tillverkades och nyttjades i Korsnäs under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet, har under de senaste 15 åren upplevt en verklig renässans. Det är en unik tröja, framför allt för att det i den förekommer både virkande och stickande bårder i granna  färger. Detta förekommer inte i någon annan känd tröja. Ursprungligen användes tröjan mest av män som fest- och fintröja. Tröjan tillverkades i gårdarna under ledning av kunniga mästare, som var kvinnor. De stickande delarna av tröjan stickades ofta av tre kvinnor samtidigt." Min nya tidskrift har bilder på tre stickande kvinnor. Dessa bilder kan man även hitta på denna, troligen amerikanska sida där man med kameran uppenbart besökt relevanta ställen i både Korsnäs och Vasa. Här en länk om arbeten ur Österbottens museum från en sida om textil samarbete över Kvarken.
Hittade referens på Luutonens avhandling, givetvis på finska: Luutonen, M. (1997). Kansanomainen tuote merkityksenkantajana: Tutkimus suomalaisesta villapaidasta. (Rustic Product as a Conveyor of Meaning: The Study of Finnish Pullover) Helsingin Yliopisto (Finland). ProQuest Dissertations and Theses, 270 p. Tyvärr är min finska barnets talade (mer än 50 år sen), inte skrivna. Det bör väl finnas ett abstract på engelska? Men jag kunde även ladda ned en artikel av henne hand: New Craft Policy in Finland, via vilken jag sedan fann fler referenser till texter av henne. T ex artikeln Handmade memories med bild av bl a Korsnäströjan. Nu får jag sluta innan detta blir för långt. Men jag har gjort jättefina fynd. Kommer sen, på något sätt.
Korsnäs är tydligen satt på kartan, så pass att mönster från tröjan nu får symbolisera orten. Kolla in fisken på Korsnäs kommuns hemsida!

Spinnrocken & Korsnäströjan som ville hedra min mors 100 årsdag

Idag (dvs igår eftersom det hunnit bli ny dag) skulle min mor ha fyllt 100 år. Hon avled sommaren 1996. För att hedra hennes minne, återpublicerar jag nedan den runa jag skrev för Arbetarbladet o Vasabladet, då 1996, strax efter midsommar när hon visste jag var ledig och strax innan hon skulle fylla 85.

Innan jag mindes att det var mammas 100-årsdag, hände två ting som ville tala om det för mig:

Hillevi från Vörå i Österbotten blev min kompis på Ravelry efter att jag kommenterat hennes Korsnäströja. Mamma som var från Molpe, Korsnäs kyrkby, stickade/virkade en sådan till mig i början av 70-talet. Fast just tröjmodell, utan öppning fram. (bortskänkt, då den blev för liten till mig. Mamma spann inte, men vävde, sydde (var sömmerska i Vasa) och stickade.

Spinnrocken som nödvändigtvis ville bli min i onsdags lär komma från Vasa-trakten.  Det fick jag nyss veta av Ann på torsdagens on-line stickcafé. Helt fantastiskt.

Kjolen till mammas Korsnäsdräkt som hon vävde som 
19-åring är varje år min julkjol till svart jumper.

Mammas syjunta under 1940-50-talen. Den var spännande att följa via nyckelhålet till min o min
brors sovrum. Mamma, som här ser mkt allvarlig ut, sittande nr 2 från höger, var sällan allvarlig,
utan ofta full med olika spratt.

Här 1955 med väninnan som var hovmästare på en restaruarang - på
vår balkong i Vapenbrödrabyn, förstad till Vasa

Runan

"Hulda Viola Larsson född i Molpe, Korsnäs, Finland den 18 augusti 1911

avled stilla på Östangård i Älvkarleby den 26 juni 1996. Hon var dotter till

folkskolläraren Teodor Rosbäck och handarbetslärarinnan Hulda Maria och blev

änka efter redaktören Ernst Holm (1896-1957) samt chauffören och kommunal
-politikern Sigurd Larsson (1904-1978).

Efter folkskolan studerade hon vid folkhögskolan Breidablick i Korsnäs och

arbetade i affär i Helsingfors samt som kallskänka i Vasa. Under första äktenskapet

arbetade hon upp en egen syatelje, vilken hon vid makens bortgång utvidgade

med ännu en anställd. 1958 flyttade familjen till Älvkarleby. Där verkade Viola

vid Turisthotellet till pensioneringen, i början som kallskänka men ganska snart

som kokerska.

I hembyn var Viola Rosbäck ordförande i ungdomsföreningen där hon bl a

spelade amatörteater. I Vasa var Viola Holm aktiv i drygt ett decennium i 

sångarföreningen Brage som bl a turnerade i Sverige med folksångspelet 

Österbottniskt bondbröllop. I Älvkarleby var Viola Larsson verksam i 

Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Vardagshjältinnan Viola utspisade horder vid Turisten och vid utdragsbordet

därhemma under anhörigas ledigheter. Hon producerade mattor, gardiner, dukar,

raggsockar mm till släkt och vänner för generationer framåt. Hon ville vara närande,

inte ligga anhöriga eller det allmänna “till last”. 

Ännu för tre veckor sedan satt 84-åringen stickande eller virkande “från klockan 

sex på morronen” på sin strategiska utsiktspost i korridoren där hon iakttog och 

kommenterade livet på Östangård. Hon krävde inget för egen del, klagade inte 

över smärtor, tände  glimten i ögat eller stämde upp en sång om någon trodde 

hon hade ont, ville “klara sig själv” men tackade varmt för hjälp hon fick."

Viola i köket på Turisten med källarmästarns med källarmästarns dotter. 
Fotot nån gång i början av 1960-talet. 
Viola gick upp mycket i vikt under denna tid. 
Avsmakning av såser, sa hon. Hon gick ner igen som pensionär.

Dotter 10 o mor 45 på Sverigebesök till
moster/syster i Östhammar 1954.

Mor o jag flyttade till Älvkarleby 1958, två år efter min fars död. Här en artikel ur Ord & Bild som jag skrev som doktorand i filosofi, där jag exemplifierar begreppslighet med att ha bytt land som tonåring.

När jag ändå håller på att minnas, kan jag inte låta bli en bild av mormor o morfar.
Mormor som var ensambarn födde honom 17 barn, varav 14 nådde vuxen ålder.
Mamma som var tredjen yngst finns inte med på denna bild från 1923.
Flickorna längst fram är mormors o morfars barnbarn.